Sorg och tomhet
En som jag räknar till mina vänner har tyvärr gått bort, chock, sorg och en tomhet.
När jag har så starka känslor kan jag bara tänka mig hur nära och kära känner sig. Tänker och känner med dom så mycket.
Livet är skört och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet, och tur är väl det.
När sådana här saker händer blir man påmind av att man måste ta till vara på sitt egna liv och även nära och kära, för man kan ju omöjligtvis veta hur länge man får vara kvar. Gammalt ordspråk är ju Lev varje dag som om det var din sista...men vem skulle orka leva på det sättet.
Nej, man ska åtminstone inte skjuta upp saker allt för länge, och man ska försöka förverkliga sina drömmar inom rimliga gränser...kommer ju från landet lagom.
Min vän var en fantastisk person, lätt att tycka om, och med en härlig humor, jag vet att hon brukade läsa min blogg, och sa ofta att hon tyckte jag skrev roliga inlägg och hade ett nöje av att läsa dom....så det ska jag fortsätta med.
Nästa gång jag ska ner till vårat andra hem kommer det att kännas mycket konstigt att inte kunna få ta en fika med henne, men vi ska minnas, och så länga man minns, så finns man kvar på något sätt.
__________________________________________
Vet inte om det var mina känslor som var extra känsliga, men i all tråkighet som man just nu känner, så blev jag också otroligt arg och irriterad, på en grej som hände.
Rajje skulle hjälpa till med att sätta in någon datapryl hos en person. Denna person hyr sitt hus, men sa att det var inga problem. Hjälpsam som Rajje alltid är så försökte han fixa detta, men fick det inte att fungera, så han kontakta hyresvärd för att fråga om något...vad det nu var, inte viktigt utan det är attityden han får från denna person som är det konstig.
Hyresvärden är sur och menar på att man ska fråga ägare innan man sätter upp något, och Rajje förklarar att hyresgästen sagt att han fått klar tecken, men naturligtvis ber han så mycket om ursäkt...Men vad hjälper det när folk fortfarande på 2000-talet tror att man är värd så mycket mer när man är stor och välbärgad.
Han svarar när Rajje försöker att tala om hur det gått till...använder mitt efternamn istället..."När en Krafft talar, håller folket tyst"......
Fattar ni,?? tänk att ha den självbilden, man tror knappt att det är sant....
Visst kan man ha respekt och se upp till människor som lyckats här i livet, men man får verkligen inte respekt med översittarattityd. Var istället lite ödmjuk och stolt att man har lyckats i livet, inte tro att man är någon slags gud över andra personer, känns som lite Trump varning!
Visst kan man tänka saker ibland, men gå från tanke till att säga det visar verkligen på dåligt omdöme.
Fy och usch, sånt översitteri gör mig irriterad, nog om detta, var bara tvungen att få ur mig lite av frustrationen. Ser att texten känns lite rörig, speglar min hjärna för tillfället. Nu är rasten slut dax för jobb.
6 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Midsommar
Nästa inlägg: 2017-07-19
♥♥Tack Jeanette!
Hon tyckte så mycket om er precis som jag.
Kramar till er! Irene ♥♥♥
♥♥♥ Jag ringer någon dag, om det är ok med dig?
Åh Jeanette så fint du skriver om vår vän som inte längre finns ibland oss. Vilken chock! Du får i ord fram precis så som det känns. När du och jag och många fler har så starka känslor, ja, hur ska då inte de närmaste känna. En oerhörd oerhörd sorg och tomhet. För alla. Och där nere där vi bor ibland är centralgestalten, den trygga mittpunkten, borta. Så märkligt o konstigt! Tur att vi inte vet hur morgondagen ser ut. Som du säger, vi får försöka förverkliga våra drömmar, inom rimliga gränser att tillägga. Bra att du fick ur dig lite av frustrationen också! Kram!
Tack.
Jag kommer verkligen sakna henne, och som du skriver, så var ju hon alltid där. Många tankar på familjen😞. Ja man måste ta vara på sin tid, och lite på gång är man, tänker på köp av våra semesterlyor.
Kramar
Så fint du skriver om vår kära vän som inte längre finns med oss här på jordevandringen. Kommer att kännas otroligt tomt och konstigt nästa gång jag kommer ner. Det kom som en sån rejält oväntad chock, så man fattar inte.
Fint du fortsätter skriva!
Kram
Ja det kommer att kännas konstigt, det kom verkligen oväntat... Det trodde man ju inte skulle hända, så det blev faktiskt en chock.
Vi får fika för henne också när vi kommer ner:).
Kram