Två gånger lyckades vi smita ner och ta oss ett dopp, sedan var det kört.

En liten argsint gubbe kom och ifrågasatte vad vi gjorde där, försökte förklara att vi tillhörde lägenhet ett, men inte lätt att dra sin lilla historia när man inte kan språket. Och inte nog med det gubben verkade veta var vi bodde, fruktansvärt pinsamt måste jag säga, och kunde jag dra tillbaka klockan hade jag gjort det med en gång. Ja vad har man lärt sig av detta då???... Kanske att låta bli andras pooler.

Efter denna tråkiga start av dagen gav vi oss ut på promenix som faktiskt blev rätt lång, både i tid och kilometer....så pass lång att det gick åt tre vattenhål på vägens gång, och det var rejält varmt kan jag lova.

 


Sista stället vi pausa på hette bar Katastrof, det var en kille från Columbia som drev det med svensk fru, och det såg man  på menyn. Skulle tro att vi kanske testar lunch där imorgon, om inte vi drar iväg till någon strand..


Menyn på Katastrof

Måste säga att man saknar lilla Inspektörskan och Camareron på många sätt, ett är Gofikan som det alltid bjöds på. Men man får göra det bästa, sagt och gjort slängde jag ihop en liten kaka idag, inte på långa vägar så god som mamsens men helt ok:)