På operation Näl tillbringade jag min måndag, trevligare kan man ha men även sämre.

Man känner sig lite nervös när ens namn ropas upp och man får gå in i ett litet rum för omsvidning...och sedan sitter man där och bara väntar...

Har suttit här i samma rum en gång tidigare ombytt och klar, men blev hemskickad i sista stund (en annan historia) så helt säker kände man sig inte. En trevlig läkare som hette Anna kom in och förklarade lite vad som skulle hända, bla. att vi skulle försöka att genomföra ingreppet under lokalbedövning och inte narkos, vilket jag från början varit lite inställd på, så det var helt ok.

Därefter kom en narkossköterska och hämtade mig för förberedelser, så otroligt trevlig var hon plus en elev, tyvärr kommer jag inte ihåg hennes namn...men det är inte mycket jag kommer ihåg från gårdagen.

Dom fick i varje fall satt nålen och jag blev uppkopplad både här och där, en tjusig mössa på huvudet och lite morfin, och så var jag redo.

När man kom in på själva operationsrummet som är stort med massa apparaturer plus massa folk, så känner man sig lite liten. Alla hälsar och jag får klättra upp i den höga sängen och alla vet precis vad dom ska göra, det är bara att hänga med.

Detta är en gynekologisk operation, så man läggs ju i denna trevliga benställning, lite obehagligt när ens ben sätts fast:(  ...

Jag får ett par hörlurar på mig så jag kan lyssna på radio P3, och sedan får jag lite muskelavslappnade, ja inte så lite....för från här,  kommer jag inte ihåg så mycket.

Vet inte om jag varit besvärlig eller inte, hur jag än försöker att minnas så är det bara små frekvenser som dyker upp. Starkast är Summer of 69 som spelas i radion, minnet är att jag ligger och diggar med, vem vet, jag kan till och med sjungit, vad vet jag. 

Små minnes bilder om att sköterskan trycker in lite mera avslappnande frågar hur det går, och hur blodtrycksmätaren automatiskt startar då och då...så mysko känns det.

Vet också att läkaren pratar med mig när det ska ha varit färdigt, hon berättar vad hon gjort...men vet inte vad hon sa, kommer inte ihåg det alls... så har ingen aning egentligen, men har för mig att hon pratade om att det var mer...vadå mer??

Kanske inte så smart att prata med någon som är helt borta i huvudet.

Som det känns just nu vet jag ingenting, vem vet det kanske bara var en dröm....