Dag sex och vi börjar känna oss hemma här på Finnmarken, känner igen folk och nickar när vi möts. Tycker det är ett trevligt sätt att semestra på, man besöker många olika platser. Hytten är vissligen trång men vi har vad vi behöver... det enda som man kanske skulle kunna önska är att duch utrymmen hade varit aningen större,men det funkar. 


Dag sex är det sju platser vi besöker, några mitt i natten, så dom märker vi inte. Imorse tog vi sovmorgon, vaknade till när det ropades ut ett meddelande i högtalaren. Både jag och Rajje flög upp, och det visade sig att klockan redan var halv nio. Snabbt fick vi på oss kläderna och skyndade ner till matsalen... till och med kyparen log och frågade om vi tagit sovmorgon. 

Efter frukost gick Rajje och la sig en stund och jag traskade ut på däck. 

Första dagen på resan som det var molnigt, men faktiskt riktigt skönt. Så jag tog en rask morgonpromenad, med en otrolig dramatisk natur runt mig... stora svarta tunga moln, svart hav och vita fjäll, och en sol som inte orkar upp. 

Långstoppet idag var i Honningsvåg Norges nordligaste stad med hela 2400 invånare,två månader om året är det helt svart. 

Alla utflykter var inställda pga oväder, många besvikna som hade tänkt sig till Nordkaps klippan, rejäl blåst och varit regn, så det var isigt. Även i byn var det alldeles isigt så man var tvungen att ha broddar på sig. 

Här säger vi hejdå till Honningsvåg och beger oss rakt ut mot Barents hav, och med tanke på inställda utflykter så räknade vi med hård sjögång. 

Pga de inställda turerna bjöd dom på lite äpplekaka och varm choklad, smakade mumma. 

Här ovan ser ni de närmaste stoppen. 

Idag blir det inga matbilder, det bjöds på arktisk buffé... Krabbor humrar räkor lax osv, tänkte först gå runt och foto, men det gungade, så jag hoppade över det idag. Tycker det är mycket trevligare med trerätters än buffén, kändes ungefär som lunchen. 

Alltid efter middagen går vi till ett cafe, Rajje tar en kaffe på maten och jag skriver färdigt bloggen, prata om rutiner ;-). 

Så fort Rajje är klar med kaffet och jag med bloggen ska vi till hytten, jag är i slutet av en bok som jag vill avsluta... andra boken på denna tripp. 

En äldra dam stod vid kryssningsfartygets reling och höll krampaktigt i sin hatt för den inte skulle blåsa iväg i vinden. 

En äldre gentleman gick fram till henne och sa: 

-Ursäkta,  mig frun. Jag menar inte att vara påträngande men måste tala om för er att vinden får er klänning att blåsa upp. 

-ja, jag vet, sa den äldre damen och fortsatte. Men jag behöver båda händerna för att hålla hatten på plats. 

Gentlemannen tittar generat bort när vinden på nytt tar tag i kvinnans klänningen. 

-Men snälla ni, ni måste förstå att ni visar era mest intima kroppsdelar. 

Kvinnan tittar ner och lutar sig sen fram emot herren och säger:

-Min herre, allt ni kan se där nere är 85 år gammalt, hatten däremot köpte jag igår. 

Liten historia som passar bra just nu, för här blåser det rejält för tillfället. 

Nu går jag till hytten och läser färdigt boken.