Ja då var man hemma igen, dagarna bara flyger iväg. Långt ifrån färdiga i lägenheten, men Rajje blir kvar och fixar lite till. 

Blev inte mycket bloggat de sista dagarna, blev faktiskt lite halvissen några dagar om jag nu ska skylla på något. 

Men har i varjefall varit så många dagar så jag hunnit känna efter hur jag trivs i nya lägenheten. Och faktiskt känns det superbra, känns som hemma. Vissligen varit rejält stökigt, och lådor överallt... Vi fick åtminstone färdigt i rummet, förutom att det saknas lite tavlor på väggen, men det kommer. 

Köket är också nästan färdigt, men glömde att ta ett foto, får be Rajje skicka ett. 

Vädret har varit helt otroligt, trodde inte att det skulle vara såpass fint i januari... kalla kvällar men soligt på dagarna. 

Även om det var kyligare på kvällen, så var det riktigt fint, ofta var det helt vindstilla. 

 

 Inte bara jobb, man fick passa på att fixa lite d vitaminer också. 

 

Klockan 16.00 i skuggan, inte illa. 

det har inte varit så mycken batalj denna gång, uppviglaren har haft fullt upp med allt annat. Trädgårdsmästaren var kvar hemma i Sverige stor saknad, finns alltid en hel del roligt att skriva när han är med. Mamma slapp disken varje dag, då hennes lillasyrra fick ta över denna syssla, en del har det bra... 

Så blev det då hemresa idag, allt har en början och allt ett slut, och denna tur avslutades idag. 

En rolig grej hände på flygplatsen... när vi stod i kön och väntade medans planet tömdes, var det en kvinna som vinkade... trodde det var till någon bakom mig. Men strax efter kom hon fram till oss och sa att hon läste min blogg... så himla roligt ;-). Allt gick så snabbt så jag hann inte uppfatta allt hon sa... men fick ivarjefall till mig att hon bodde i la Mata, så om du läser detta - Hej på dig, jätte roligt att du kom fram. 

Här sitter vi på planet medans vi fortfarande är glada och pigga... efter några timmar är man lite mera mör så att säga. 

På vägen hem blev det ett stopp på Donken. Klockan var väl ca 17.30, rejält hungrig och törstig... saken är att jag brukar inte äta eller dricka före och under flygresan, taskig mage som jag har så vill man undvika toabesök på planet. 

Även fast jag varken ätit eller druckit blev det ett besök på toan denna resa. Och när man knör in sig i detta lilla utrymme kan jag inte låta bli att fundera på hur i hela friden någon vill tillhöra 10 000 - metersklubben, det känns ju lite krångligt på mer än ett sätt?? 

Här kommer ett foto från sista kvällen med gänget, denna gång. 

Ha det bra alla där ute. 

Avslutar med ett foto på mina underbara los padres, ett foto som har några år på nacken. 

ps. Några rader till... Sitter alldeles allena här hemma klockan är mycket och kolsvart ute, och det prasslar borta vi diskbänken... RAJJE KOM HEM... jag lovar att det är något stort..