Så nu blev det ett rejält uppehåll igen, nada lust till att blogga... mycket lättare att få tid och lust när man har semester. Visst händer det en hel del hemma och på jobbet också, men många saker kan man ju inte skriva om...

Får gå tillbaka ända till våran hemresa som var fruktansvärd, faktiskt en riktig skräckupplevelse på hög nivå, eller ska kanske säga på hög höjd ;-). 

När vi satt oss på plats i planet på sista raden där jag oftast sitter, började mannen på raden framför att spy... hörde att frun sa att han ätit skaldjur kvällen innan och blivit matförgiftad. Rajje viskade till mig - vi flyttar oss inte en centimeter eller rör något ifall det är magsjuka. Höll helt med honom, hade önskat att man inte hade behövt andas, tänkte att dom små bakterierna flyger säkert också. Även om man var rädd för smitta led jag verkligen med han, man hörde tydligt genom den tunna flygväggen alla hans våndor då vi satt precis på andra sidan väggen. 


När vi flyget lite mer än halva resan så var det dax för nästa eldprov, Turbulens. Denna gång pratar vi verkligen om turbulens, faktiskt det värsta jag varit med om. Från lugn till panik, det började inte sådär litegrann utan rejält med en gång. Personalen satt snabbt på sina platser och planet började kränga mer och mer. 

I början tänkte jag... - Jeanette det är snart över, det är ingen fara, bara lugn. Vi satt där och skakade fram och tillbaka, tills det krängde till så att mitt huvud dunkade in i väggen, pang... då kom paniken. Hade jag inte suttit fast hade jag garanterat flugit iväg, man såg att andra också började få lite panik i blicken... och stackaren som satt och mådde pyton fick sällskap med en del andra som satt med spypåsar. 

Ja som ni förstår var det inte en trevlig resa, turbulensen fortsatte en bra stund... när jag blir riktigt rädd vill jag bara stänga ute allt. Denna gång satte jag på låten Despacito, riktigt högt och så fort den var slut satte jag på igen... såg nog rätt roligt ut med en person som satt och diggade för fullt när man inte hör musiken. 

Ner kom vi, vilket jag i och för sig inte misstrodde, men vi kom ner i ett stycke vilket var mycket skön känsla. 

Väl hemma har det rullat på med allt det vanliga, inga större saker har hänt, vilket brukar vara positivt. Det vi gått och väntat på är att Rajje skulle åka ner till Torre och fixa flytten. Mamma och pappa har ju varit kvar därnere, och gjort ett jättejobb med packningen. 

Vi hade ju våra kameror så jag såg att hon hade fullt upp. 

Tillslut kom dagen D då Rajje, Niklas och Marcus drog iväg, jag behöver nog inte tala om att jag kände en stor frustration över att jag inte kunde följa med. 

Vad jag förstått kom dom till lägenheten vid ca 16.00 och vid 19.30 var dom färdiga förutom lite småsaker... rediga pojkar,och rediga föräldrar som gjort ett bra förarbete. 

Men här var inte arbete klart, massor att fixa med på väldigt kort tid... Ta emot fibergubbarna både i gamla och i nya lägenheten, träffa ac gubben, åka och köpa bäddmadrasser, åka och köpa utemöbler, fixa tvättmaskin både till oss och till Yvonne, dåligt skylskåp... bara åka och fixa det också, köpa gardinstänger och få upp dom osv osv. 

Så när Rajje kom hem idag var han helt slut och gick och lade sig redan vid halv sex, undra vilken tid i natt han kommer känner sig klarvaken?

Även om jag inte kunde vara med så var jag med via Skype, dom satte mig i ett glas så jag såg och hörde dom, perfekt. 

Här sitter jag med på em fikat. 

... och här kollar jag in dom när dom bär in balkongmöblerna. 

... och till och med får jag vara med när dom tog sig en kvälls öl, inte illa när man sitter ca 360 mil bort:). 

Som jag hoppas att ni alla förstår så vill jag så gärna ner och kolla in nya lägenheten, pyssla och göra den till våran. Så även fast det inte är längesedan jag hade semester har jag bokat en tur i januari tillsammans med moder och moster, ska bli riktigt trevligt. 

Känns lite sisådär med flygresan, men man glömmer, som tur är...