Kors i taket, jag är tillbaka ;-). 

Har faktiskt inte skrivit sedan början av mars 2020, och det är ju helt omöjligt att skriva om allt som har hänt... så jag tänker inte ens försöka. I stora drag har det varit ett skitår med en del ljusglimtar. Pandemin behöver man ju inte återberätta, det är ju som det är. 

Ljusglimtar var bla att Betty anslöt sig till familjen, ett riktigt yrväder, och till Rajjes stora glädje har dom bondat till skillnad mot Frasse som har Rajje längst ner på listan. 

Sommaren var härlig, vi hade ju den lilla röda som tog oss ut på härliga turer, med en hel del bad. Vilket faktiskt är mycket ovanligt för mig, jag kräver mina grader om jag ska bada. 

Och på senhösten köptes våran fina Prinsessa... Har längtat hela vintern på att våren ska komma så man kan få njuta av våran flytande sommarstuga. 

Jag har kommit på att jag behöver ha semester för att blogga, och förra året var det dåligt med den varan. Vi var i Torrevieja i slutet av januari 2020, sedan har det bara varit strödagar som jag har haft semester ... man gick ju och hoppades att man skulle kunna åka iväg ner till Spanienlandet, men icke sa nicke. 

Men nu känns det som om att vi kan komma iväg efter sommaren, i nästa vecka ska vi ta första sprutan, känns så himla bra. 

Men nu till nutid... sitter i båten och njuter efter en veckas semester, och vad jag har njutit. 

Äntligen är våren här och hamnen börjar att fyllas upp av alla båtar, och massa folk som suttit i solen och fikat, grillat osv. Tänk vad man lever upp av lite sol. 

Idag första maj var det många som lade i sina båtar, vi som redan låg i sedan en vecka tillbaka kunde bara sitta och titta pp alla andra. 

Det var bråda dagar innan vi fick i henne.. härligt med stor båt, förutom när hon skulle vaxas.. Har varit lite otursförföljd, det börjar med att jag ramlar vid första dagens vaxning. Slår mig rättså rejält med sprickor i revbenen samt muskelskada... det blir ju en rejäl smäll när man med min tyngd faller handlöst bakåt. Så det blev Andreas och Rajje som fick ta hand om vaxningen (vilken otur...) 

Sedan klämde jag handen första natten ombord, fortfarande alldeles öm. Sedan slog jag i knät när jag skulle bädda i ena hytten, jag missbedömde storleken på öppningen och drämde i knät i karmen, ajaj.

 Rajje känner sig lite lätt stressad hur vi eller jag ska klara av sjölivet, men herregud man är ju smidig som en gasell, så vad är problemet? 

För att ha haft semester så har jag vaknat ovanligt tidigt varje morgon, faktiskt tidigare än när jag jobbar. Kan ju bero på att Rajje som lägger sig som om han fortfarande var typ sju år, vaknar ju hur tidigt som helst...och så fort han vaknar måste han äta, och det är ju inte direkt några väggar i en båt så det är lite svårt att inte vakna. 

Jag ska inte klandra Rajje för alla väckningar, två av dom är han friad ifrån. En morgon var det den lilla trollungen Isabell... hon och Viktor sov över och tidigt strax efter fem vaknade hon, och det var full rulle med en gång. 

Den andra väckningen stod Betty för, och det var faktiskt imorse... lite gnäll så var både jag och Rajje vakna 05.25 jippi👍.

Men pga detta fick vi en magisk morgon med en underbar soluppgång. 
 


05.30


07.30

Som jag skrev tidigare så har jag verkligen njutit av denna vecka, och vilken tur med vädret jag har haft. Vissligen kyligt men solen har visat sig varje dag, så nöjd..här kommer lite bilder ifrån veckan. 

Min favoritplats.. 

Så då har jag fått till ett inlägg, inte dåligt👍. Fast det känns som om det saknas något... Just det, tror inte jag skrivit ett enda inlägg utan att inspektorskan eller el Cameron nämns. Det är faktiskt så att jag aldrig har träffat mina kära föräldrar så lite tsom det senate året, och detta på grund av denna skitpandemin såklart. 

Men faktiskt så har dom varit på ett litet besök denna vecka. Dom har fått första sprutan och vi satt ute i sittbrunnen och firade mammas födelsedag. Och naturligtvis hade vi lite gofika ♥️. 

Så då var jag färdig för denna gång, och jag hoppas det inte dröjer ett år till nästa inlägg.. Vill bara berätta innan jag slutar att man skulle kunna tro att el padre var här, men det är snarkrajje som sover så gott.