Casa Krafft i Torrevieja

Börjar med ett foto idag, den säger såå mycket... Saknar dig mamma    . 

Ps. Efter varit redig och tagit disken efter frukost tittar man ut genom fönstret... 

Så typiskt mig, skulle inte ha hänt om inspektorskan varit här. 

Igår åkte grannarna hem, klockan var tvungen att ställas... ett fruktansvärt trauma för både mig och Rajje, kändes som om semestern redan var slut... tills vi insåg att det var ju inte våran semester utan grannarnas som var slut, så då sken solen igen  . 

Sista måltiden för Yvonne och pappa Jönsson blev, hör och häpna på Gretas. 

Även denna gång smakade det gott. 

Men åter till gårdagen, denna hemresedag för vissa. 

Dom såg inte allt för ledsna ut, vissa ska ju hit snart igen...

Hej då... 

När vi var på väg hem så bestämde vi oss för att ta en tur in i Alicante, vi har aldrig varit där, så verkligen hög tid för ett besök. 

Det besöket blev kort kan jag lova... Vilket tempo det var. Vi hamnade mitt i morgon rusningen, och riktig storstadskänsla var det. 

Massa köer... Så vi bestämde enhälligt att vi drar hemåt istället. 

Vilken skillnad... så fin resväg mot vårt kära Torrevieja. 

All'e i torre... 

Och all'e i Sverige. 

Väl hemma så var vi rejält trötta, så en liten tupplur på terassen hägrade... 

Smack i backen sa det när jag la mig i favvostolen... 

Rajje lugnade mig med att säga att det beror på solen, plasten blir skör säger han... och ibland väljer jag att lyssna på min lilla gubbe. 

 På kvällen efter god middag på casa Krafft tog vi en kvällspromenad nedåt byn. 

 En av mina favoriter, tycker den byggnaden är så fin. 

Här nere vid vattnet är det också väldigt fint. 

Även en del mysiga gator finns det . 

Här är kartan på kvällspromenaden, den uppmärksamma kanske ser att start och slut skiljer sig lite.... det beror på ett längre stopp på Jijonenca. 

Ps. Vill bara tala om att ingen av glassarna ovanför tillhörde mig, med tanke av bilden lite längre upp så blev min lite mindre... 

Tack för en trevlig kväll Carina, P och Horst. 

Nu har man börjat landa i att ha semester, allt går i halvfart precis som det ska vara... manana manana. 

Rutinerna lägger sig på plats med en gång, jag sitter uppe på kvällen Rajje lägger sig tidigt... han går upp tidigt och fixar brödet till frukost, allt bara rullar på. Fast en grej stämmer dåligt... disken...där saknas det något. 

Vi har varit på tur, till våran favvostrand, som inte kändes så underbar som den brukar. Har förstått att det varit ett oväder här och det märktes på stranden. 

Men man behövde inte trängas i varje fall. 

God mat har vi ätit, fast som oftast glömmer jag att fota, man kastar i sig maten och så kommer man på, ja just bloggen. Men igår åt vi på Gretas och kors i taket, efter två tuggor kom jag på det... 

Kanske inte det bästa fotot, men jag lovar att det smakade riktigt bra, alla var nöjda med maten. Vi fick även sällskap av Carina och Horst, men det glömde jag att fota. 

Idag visade Carina och Horst en blomsteraffär, jag ville nämligen ha lite blommor på terassen. Ett jättefint ställe åkte vi till strax utanför Torre, bra priser på blommorna. 

Rajje och Horst i livlig diskussion om vilka blommor vi skulle köpa. Så som diktator gick jag in med en gång och klargjorde vad vi ville ha, så slut på diskussionen... nemas problamas. 

Visst ser det härligt ut? 

En fika hann vi med innan hemgång och plantering. 

Här står Carina och fotar för fullt, fotot finns alldeles säkert snart på hennes blogg Torrebloggen.com. 

 

Så här fint blev det på terassen, får hoppas att trädgårdsmästaren godkänner arbetet när han kommer. 

En liten extrablomma som vi fick av Carina och Horst, kallas visst för penning blomma eller paradisträd, härliga namn måste jag säga, får se om det kan bli lite extra i kassan... 

Idag är det sista kvällen för Yvonne och pappa Jönsson, dagarna har gått snabbt. Ska bli spännande att se var vi ska käka ikväll, återkommer med det. 

Hoppsan... jag ligger visst lite efter. 

Äntligen är det rätta ordet, så jag har längtat efter denna semester, och nu är den här. 

Resan ner till Torre gick bra, och är så förbenat nöjd, med att vårat plan gick som den skulle. Och inte en enda kackerlacka fanns i lägenheten, vilken lycka. 

Dom första dagarna har vi föräldrafritt... så vi kan sprida  kläder hur vi vill i lägenheten , ingen inspektörska kommer med kommentarer...håll i dig nu mamma.. 

... Lovar att det är fixat när ni kommer . 

Två dagar har gått, en snabbträff med P har vi haft, även en middagsbjudning har vi hunnit med också. 

Yvonne och pappa Jönsson kom med oss och ska ha en kortsemester. ex. Bossen var i Torre, och för första gången hände det samtidigt som oss, så då var vi bara tvungna att fixa en middag på casa Krafft. Konstigt att man ska behöva åka så många mil för att träffas, trevlig kväll på terassen blev det. 

Så kom då måndagen som man kan räkna som första semesterdagen, hur firar man det?? 

Jo man går till Tandläkeriet och gör en rotfyllning, det är väl en bra start... eller? 

Jag gick till tandläkaren och Rajje plus grannarna drog till stranden. 

Ja vad ska man säga...?... Färgglad kanske . 

Så nu sitter jag och väntar på att bedövningen ska släppa, och dom andra har förflyttat sig från strand till poolen, det ska va gott att leva. 

Avslutar semesterns första inlägg med en komplicerad gåta... 

Foto från första kvällen... Vilket glas är mitt? 

Nu närmar det sig med stormsteg till den efterlängtade semestern... Bara några dagar till sedan bär det iväg. Men än är det några dagar till, och tur är väl det för vi har lite att göra. 

Denna sommar har jag haft fullt upp med att resa runt här i Dalsland, jag har ju skrivit om det förut, men resan är inte slut än. 

Här kommer en massa foton från senaste veckan. 

Dessa bilder är från Falkholts Dalslandskrog i Dals Långed, så fint. 

  Stadshotellet i Åmål, man får pausa lite också. 

 Jag vet inte om det har med åldern att göra, men jag blir alldeles varm i själen av all denna underbara natur som finns. 

 Har ni inte varit i Dalsland då har ni något att se fram emot, finns så många pärlor här. 

Här är ett ställe... 

Golbana med en supermysig restaurang, väl värt ett besök... ligger strax utanför Åmål. 

Vi susar fram dag... 

... Som natt. 

Är det fullt upp på jobbet, så vet jag inte vad vi ska säga om farten på hemmafronten. Det började lite trögt, men ju närmare semestern ju snabbare går det. 

En otrolig känsla när det öppnades upp, man får en liten känsla om slutprodukten. 

Förmiddag. .. 

Eftermiddag... 

Nästa blogg skulle jag tro blir ifrån Torrevieja, fyra dagar kvar... 

Avslutar med ett foto taget hemma hemma i Järn. 

Ser ni nummer två? 

Tänkte dela med mig mina tankar som dykt upp efter att ha läst att det är på diskussionsnivån om att bygga en moské modell större i Mellerud.

Jag tycker att våra västerländska värderingar är viktigt och bör vara det för oss alla som vill bo här. För mig är dessa värderingar samma som svenska skolans:

1. Allas lika värde,

2. Människolivets okränkbarhet,

3, Individens frihet och integritet,

4, Jämställdhet mellan kvinnor och män samt

5, solidaritet med svaga och utsatta.

Dessa fem meningar är något som jag ställer mig bakom (eller hoppas att jag gör), och hur kommer det sig då att jag får en olustkänsla av ett bygge av en moské…? Vi har ju religionsfrihet i vårat land, då ska man väl inte stoppa någon att utöva detta. Ändå känner jag mig orolig för vad som kan komma att hända, jag säger inte att det blir så, jag säger att detta är sådant jag funderar över.

Många frågor far i mitt huvud…. Är dessa frågor ok eller inte, man känner sig väldigt osäker i dagens samhälle vad man får tänka eller inte. Jag tycker att vi ska ha religionsfrihet, eller... varför har jag då en denna olustkänsla?

Tyvärr så känner jag att en sådan byggnad symboliserar ett kvinnoförtryck i samhället…

Tyvärr tror jag även att radikalisering av unga män främst sker i anslutning till moskéer…

Tyvärr tror jag inte att pengarna till bygget på ca 40 miljoner kommer från gemene man, känns lite naivt att tro man samlar in den summan lätt… utan jag känner mig rädd för att det finns utländska finansiärer med i bygget? Och om det nu är utländska finansiärer,  vilka är dom då, vad står dom för, och hur mycket inflytande begär dom att ha?

Många frågor och tankar…

Det pratas om möten över religionsgränserna, men är det ett ömsesidigt givande och tagande? Jag har sett muslimer predika i kyrkor, men aldrig en präst predika evangeliet i en moské, det kanske sker, jag kan ha helt fel.

Kommer kvinnor att få vara med på helt jämlika villkor i moskén? Nä inte vad jag tror i varje fall. När jag tänker efter så på alla bilder jag sett på bönen i moskéer, så är det alltid män man ser… till skillnad från en gudstjänst i kyrkan, där män och kvinnor sitter tillsammans.

Starka kvinnor har kämpat, och kämpar för lika rätt mellan kvinnor och män, vi har kommit långt här i Sverige, så man ska ju inte börja backa i kampen… Senaste är detta med att Majblommekommitén köpte in burkinis till småflickor, varför i hela fridens namn ska man sexualisera flickors kroppar, tanken är säkert god, man vill göra det lättare för tjejerna/kvinnorna, men i sin godhet tycker jag att man backar i kampen och man gör en björntjänst. Vad blir det nästa gång man backar på, pga. av naivitet kombinerad med ängslighet och rädsla för att kritisera "främmande" kulturer och religioner.

Man hör historier om kvinnor som säger att klimatet hårdnar här i Sverige, att det dom flytt ifrån, har hunnit i kapp. Att dom sett och hoppats att Sverige skulle bli en fristad men att det inte blivit så.

Man känner att yttrandefriheten börjar komma i kläm, för så fort man yppar negativa tankar och funderingar som rör kulturkrockar, så tittas det snett och moralpoliser ljuder högt. Hörde nyligen att skolan haft föräldramöte, och det varit med 4 tolkar, rektorn sa några meningar, sedan var det alla tolkar som hördes, och sedan männen som skulle diskutera vad tolkarna nyss sagt, ni kan ju bara tänka er kaoset. Men att säga något, det vågar man inte, för genast är man rasist, istället för en kanske orolig mamma eller pappa som undrar hur systemet egentligen fungerar…

Nu hamnade jag på ett litet sidospår, men bara litet, för allt detta går hand i hand, och som sagt detta är tankar som far runt i mitt huvud.

Man får bara hoppas att detta eventuella bygge kommer att granskas, först så att det inte ligger utländska finansiärer bakom med anknytningar till t.ex. salafismen, för det är något som inte hör hemma här i Sverige, det hoppas jag i varje fall att alla håller med om. Men sedan att det finns en viss kontroll att jämlike kommer att råda. Även säkerheten runt om, tänker på högerextremister kan säkert ställa till det lika värt islamister. 

Och än en gång så är detta mina egna tankar, rätt eller fel, vad vet jag, det får väl framtiden visa…