Casa Krafft i Torrevieja

...och Julen gick, och allt blev frid och fröjd. Vi arbetade in i det sista riktigt fint blev det...känns jätte bra. Tomten kom med klappar till både stora som små, även jag måste ha varit snäll. 

Allt ser bra ut och man fick ihop det i år med;)

Smågrabbarna var supernöjda att tomten kom...Joel var nog nöjd att det inte var farfar i år, utan den riktiga kom istället. Vi har alltid jultävlingar mellan min familj och Pierres...i år vann familjen Jeanette Krafft yippii, Pierrs familj var vissligen inte fulltaglig i år men vi vann.

Så himla skönt att vara lite extra ledig så här i juletider har tagit semester mellan jul och nyår. Och lite snö har vi fått också och det lyser upp en hel del, det är så tråkigt när det är grått och trist.

Här står krukorna kvar, va bra, nu slipper vi bära ut dom till våren:). 

Jag är en person som oroar mig mycket både för det ena och andra det har jag ärvt efter min mamma. Antingen så oroar jag mig för Tobbe och är det inte han så är det Niklas och ibland är det Andreas...fast då är det i och för sig smågrabbarna det gäller. Har jag inget att oroa mig för dom så kan jag ju alltid oroa mig för mina föräldrar, det är sjukdomar och flytt eller något annat. Har jag inga personer att oroa mig för kan jag oroa mig för Sverige eller varför inte världen. Sällan oroar jag mig för mig själv...så sällan så jag har dålig koll på mig själv. Skrev i förra inlägget att jag hade ont i ena bröstet...när väl ömheten lagt sig så märkte jag att det är en knöl (jäkel) där, som tyvärr är rättså stor. Har varit hos läkaren och hon har skickat en remiss till bröstmottagningen. Så nu får jag släppa allt annat och oroa mig för mig själv några dagar.

Jag vet att det inte behöver vara någon fara med detta, jag vet att det kan vara något helt annat än första tanken...och jag oroar mig absolut inte hela tiden. Men jag hoppas att jag snabbt får en tid så jag kan börja oroa mig för något annat igen;)

slutar detta inlägg med ett foto på en mycket trevlig gäst som är hos oss just nu.

God fortsättning😄🎉🎄...och tänk på alla våra fyrfotade vänner när ni ska fira in det nya året, så även dom får ha det bra.

...tja än har jag inte känt av det.

Trött som bara den lagt mig mellan typ19.30-21.00 senaste tiden. Haft ont i ryggen, axeln, armen och sedan i måndags ont i bröstet...menar inte i hjärtat utan klumpen utanför. Utöver detta så är det Julafton i morgon och som tradition så firas den här hemma hos oss. För första gången sedan den traditionen började så har jag varit nära att slänga in handduken. Men vi ska nog få till det, vi har ju hela dagen på oss imorgon och vem vet man kanske vaknar med mycket energi😊.

Granen är klädd och jag har bestämt mig för att inte julpynta i år och då fattar ni som känner mig att jag är lite trött. Rajje blev supernöjd..för nu behöver han inte plocka ihop alla tomtar mm. 

Smågrabbarna sov över i helgen som var och då brukar dom alltid vilja bada. Så Rajje hoppade i plurret och jag fotade.

Visst ser det härligt ut. ..har sagt det många gånger och kommer nog fortsätta säga det ...ett bland det bästa vi köpt😊.

Så det var skönt att få gnälla lite, känns redan lite bättre. .och nu är man ju långledig, och imorgon är det ju Julafton. Och egentligen är det min favorit helg, snäll har jag varit så Tomten kommer nog på besök det kan inte bli bättre. Bara jag får städat och lagat maten så ska jag bara njuta.

God Jul på er alla😄

Jag lyckas inte ens en gång i veckan och få till ett inlägg, men denna gång kan jag skylla på mycket att göra. Fast när jag väl sätter mig för att skriva så kommer jag inte på ett dugg, det är detta med minnet;)

Kan ju börja med att mamma och pappa är nu Dalslänningar, skrev det i förra inlägget också men nu är all flyttning klar. Mitt föräldrahem är ett minne blott, Vargön har och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Det var ju där man härjade som ung, skulle kunna skriva en hel bok om allt man gjort, vi var så många i samma ålder runt om där jag bodde. Vi spelade brännboll och hade krit-gömma över hela Vargön, har faktiskt bara bra minnen...och trodde nog aldrig att jag skulle flytta därifrån.

Ett tomt hus

Men nu är det Mellerud som gäller och jag trivs bra här, minnena härifrån blir från mitt vuxna liv och det har ju sina höjdpunkter det också. Och nu sluts ju cirkeln när föräldrarna också flyttar hit. Mamma bodde i sin ungdom här i Mellerud ett antal år och sedan hade vi våran stuga här som jag var på somrarna, så det är ju faktiskt en hel del och då menar jag en hel del barndomsminnen härifrån också.

Min mormor sa alltid att man var den bästa, ibland var det jag, ibland var det någon annan...men ofta var det faktiskt Rajje hon sa det om. Och i detta inlägget ska jag göra en liten hyllning till han den där Bästa. Han har slitit med renovering och flytt utan att nästan någon gång gnällt, jag brukar skämtsamt kalla mina föräldrar för hyresgästerna från helvetet (med glimten i ögat) men för varje sak de velat ändra eller lagt till så har han den bästa fixat det, och mycket annat också, med tålamod. Ibland ångar han på kanske lite för mycket, men då får man bara dämpa honom lite så tuffar han på som vanligt igen. Vet faktiskt inte hur jag skulle få ihop allt om inte han den Bästa hade funnits, även om man kan bli helt galet förbannad på honom emellanåt:)...nog om detta, man får ju inte ge honom storhetsvansinne.

Tillsamman med flytten så pajade ryggen, inte för att jag slitit så förfärligt mycket men pajade gjorde den ändå...beror nog på att man är så att säga lite dåligt musklad;) Så lite panik hur jag ska hinna få iordning hemma till all julfirande, men det ordnar sig nog som alltid.

Lucia har varit och jag drog iväg med uppviglaren och inspektörskan för att kolla på Luciatåget...var helt säker att det skulle börja klockan 18.00, det gjorde det sist jag var där. Men det var helt folktomt...var visst ett antal år sedan jag titta sist, men tog lite kort på ett fint Melleruds torg. 

Var bara tvungen att ta ett kort på denna käcka skapelse:)

Som tur var så kom Lucian med tärnor till årets sista Kommunfullmäktige, väldigt fint och stämningsfullt...och ett fint julbord blev vi bjudna på också, man tackar och bugar.

I veckan som gått så var vi på Biblioteket vid lunch tid för att snika till oss lite att äta, det var folk från massa olika länder som bjöd på smakprov från deras hemländer...massa olika sötsaker bjöds det på.

Här står dom så stolta framför deras skapelser...eller var det fruarnas skapelse tro... 

Oavsett vem som bakat så smakade det mumma;)

Här har vi världens bästa bibliotekarie som passade på att smaka på alla gobitar:) 

 Jag avslutar med ett foto som mamma hittade i flytten, jag brukar klaga på dagens unga tjejer som alltid ska pluta på varje foto...mm får nog sluta med det:))

...men tittar man ut känns det verkligen inte som det snart ska vara jul.

Gräsmattan är helgrön, blommor blommar, och en massa regn snart har man strandtomt.



Blåst har det också gjort, rätt så rejält...det duggar tätt med nedfallna träd. I helgen var vädret riktigt illa, och i helgen var det dags med flytten, inte roligt att springa och bära massa grejjer i blåst och regn. Idag är det riktigt fint väder...typiskt att det blir fint när man måste vara på jobbet och skit när man är ledig.

Nu så kan man säga att mamma och pappa också har blivit Dalslänningar, bättre kan det inte bli, känns jätteskönt att dom bor närmare. Man kommer ju kunna träffas lite mera än förut, men just nu står hela deras hem i lådor och det är inte lätt för dom...massa att ställa iordning.


Inspektörskan har vi tillfälligt döpt om till mistluren, men som sagt är det bara tillfälligt (hoppas vi:)
Det kommer att bli så fint när det är färdigt, och jag hoppas dom kommer att trivas bra här på Dal.

När jag ändå skriver om Storgatan så ska jag passa på att lägga ut ett nostalgi foto..


..fotot är nytaget, men Pierre fick igång den gamla Varuhuset skylten. Den tänker vi inte ta när även om det var ett tag sen det hette Varuhuset, jag bara älskar dessa gamla skyltar.

Annars som vanligt har det inte hänt så mycket nytt, förkylningen har nästan helt gått över så det får man vara nöjd över, ibland kan dom ju hänga i hur länge som helst. Istället fick jag i veckan en svullen hand, fattade ingenting, bara helt plötsligt svullnade den.

Har grubblat en del och funderat fram och tillbaka på vad det kan vara, men den var inte varm eller röd så jag tänkte att det är nog inget man behöver oroa sig om. Men efter några dagar så är det klart att man undrar och så när en del tyckte att det där ska du nog kolla upp, så till slut tog jag mig till doktorn. Ingen fara, men va jag gjort lär jag nog aldrig få reda på, Rajje har då inga märken så det behöver ni inte oroa er för;)

Det som är jobbigt denna årstid är att det blir så mörkt, man saknar ljuset. Det är mörkt när man åker till jobbet och det är mörkt när man kommer hem, man får sitta inne och kura med levande ljus, eller ta mysiga varma bad i vårat härliga spabad....låter i och för sig inte som något jobbigt, utan mysigt, men ni förstår vad jag menar:) Man får göra som Moltas...

...krypa ihop och bara mysa.