Casa Krafft i Torrevieja

Man kan ju tro att det ska vara massor att skriva om när man bara bloggar en dag i veckan. Men icke sa Nicke...helt tomt i huvudet...nada. Visst händer det saker men inget att skriva om, ja menar hur intressant är det att läsa om att klockan ringer på morgonen jag stiger upp, jag är stentrött, jag åker till jobbet, jag jobbar hela dagen, jag handlar på vägen hem, jag tar en macka när jag kommer hem, jag sätter mig och glor på tv, jag går och lägger mig...pust. Lång menig😊 (kort mening).

Lite intressantarer är det kanske att skriva om KUN mötet..innan mötet var vi på studiebesök, jag var på Humlan 5 års grupp. Jag blev väl mottagen och fick en bra rundtur, tyckte det verkade jättebra och mysig personal.

Efter besöket så var själva mötet...när jag satt där kände jag hur en förkylning bara kröp på mig. Näsan började rinna jag började småfrysa...förbannat en riktig bonnförkylning åkte jag på, kanske därför det inte hänt så mycket under veckan. Och inte blev det intressantare för det...

Helgen varvade jag med att putsa fönsterna/adventspynta och titta på tv...inte nog med att jag är förkyld utan jag fått tennisarm också. Jag kallar det tennisarm istället för musarm, tycker det låter bättre. Jag orkar knappt lyfta minsta lilla utan det gör ont. Så därför varvade jag fönsterputsningen med vila framför tvn😉.

Nu hoppas jag på en vecka där jag mår lite bättre och att det kanske händer lite också. Men bara bra saker, annars så kan det kvitta..har ett antal avsnitt kvar av serien jag just nu tittar på. Så några mera tråkiga dagar är helt ok.

Ja senaste veckan har vädret varit varierande. ..ända ner till -9 grader. Grannkommunerna har till och med haft snö. Tänker på grabbarna som jobbar utomhus i detta kalla regn som vräkt ner, då kan man vara nöjd att man sitter inomhus.

Mycket utav tiden denna vecka har gått åt till Storgatan 4, nu närmar det sig till att vara färdigt och man kan verkligen se hur fint det kommer att bli. Lite trollande får det bli när det handlar om ett hus från 1800 talet, det är ju inte spikraka väggar och golv. Men gott om karaktär som det så fint heter😉.

Himla tur att man fick hjälp med att putsa fönsterna😊

Här står den lilla Inspektörskan, hon når knappt upp till överskåpet...mm det blir att klättra på stegen.

Har som vanligt varit en del på jobbet också..folk har fått sina fakturer och det betyder en del samtal. Var lite stressad och hade en kund som ville ha det på ett sätt och jag på ett annat och lite irriterad var man.  Tills jag kom på att, varför...det är ju bara att hjälpa så gott man kan. En dag blir man själv gammal och vill ha det på sitt sätt...det är inga problem. 

För att påminna mig själv om jag skulle glömma, så printade jag ut en liten lapp. 

Julen börjar att närma sig, första advent på söndag...lite kluven känner jag mig, ena sidan av mig verkligen älskar julen medans den andra inte fattar hur jag ska få städat och putsat mina egna fönster. Men det ska nog ordna sig med det med...blir säkert jul i år med och alla mina fina julsaker lär komma på plats.

Lite försmak på julen får man på Nyfiket,  där det redan är julfint😄.

Avslutar med ett foto från frukosten på jobbet...alla är såå sociala och trevliga, diskussionerna flödar😉. 

Hasta luego!

...har man en dag som denna. Man tänker på alla som sörjer just nu, man tänker på alla som är rädda just nu, och man tänker på sina egna just nu.
Man förstår sig inte på hur människor helt kallt kan utföra dessa dåd..och det gör mig rädd.

Dessa extremister är ju ingen nyhet, det är ju bara att titta på alla flyktingar runt om i världen som bara vill hitta en lugn plats att vara på...felet är att snart finns det inga lugna platser kvar. Det är inte konstigt att människor känner sig rädda och osäkra, man vet ju inte var ondskan är och vem som är det, fy och usch.

Men mitt i allt finns vardagen, och så länge den finns får man vara nöjd...första arbetsveckan är gjord, och jag överlevde:), semestern känns mycket långt borta, långt mer än en vecka. Haft massa att göra på jobbet, så tiden går snabbt, hundarna har börjat komma in och jag känner mig som hemma, skäller för fullt:)

I helgen har vi haft besök av små grabbarna, och tänk om man bara haft en liten del av den energin så hade man varit glad.

En groupie bild på morgonkvisten 😊

Vädret har inte varit bra i veckan, regnat en hel del, tänker på sönerna som arbetar utomhus, har nog varit blött och kallt för dom. Skönt att sitta inomhus sådana här dagar...men nu i helgen har det varit riktigt fint, vissligen kallt och blåsigt men sol. Vädret har varit varmare än vanligt...bara titta på mina pelagonier som står utomhus, dom har börjat få knoppar igen:)



Inte illa i mitten av november:)



Joel var ute en stund innan han tyckte det blev lite för kallt.


Avslutar med ett foto på Viktor när han sitter och grubblar över något, man kan ju undra över vad;)

Japp då var semestern slut och första arbetsdagen gjord, och jag överlevde.  Vi lämnade ett land med strålande sol och kom till ett i spöregn...riktigt upplyftande.

Planet gick hem i en väldigt bra tid..vi behövde inte ställa någon klocka, utan kunde sova ut som vi nu gjort i hela fem veckor. Enda skillnaden var att jag var först upp😊.

Naturligtvis passa jag på att fota russina medans dom nana så sött och högljutt; ) 

Snart var det full fart på alla..pappa passade på att njuta av solen en stund efter frukost.

Här tar jag ett foto från taket...

Antagligen sista disken på länge...så man får passa på att föreviga detta.

Det sista vi gör innan vi lämnar lägenheten är att bära in cyklar och stolar...just i det ögonblicket känns det faktiskt rättså vemodigt. Nu väntade bara den långa och tråkiga resan hem...fy och usch 

...................................................................

 På morgonen när vi vaknade efter resdagen kom stora sonen med sin fina familj på besök, jättetrevligt, här skulle jag verkligen tagit ett kort på gullgossarna men huvudet var inte med...  

Man kommer snabbt in i vardagen, så skönt att träffa goa vänner och mina härliga arbetskamrater. Jag har verkligen tur att jag har ett jobb som jag trivs med...finns ju många som får släpa sig till sina jobb och det kan ju inte vara roligt.

Bloggandet ska jag försöka att hålla igång med även här hemma, men tänkte att det ska få bli en veckoblogg..ungefär som innan jag åkte på semester.  Nu vill man ju även att våra nya Torrevänner ska få veta hur vi har det här i sverigelandet;).

Inget kort har det blivit idag..men väldigt regnigt kan jag upplysa att det är, men ska bli riktigt bra väder fram i veckan...så ha det bra tills nästa gång😉.

Idag tog vi oss i kragen och checkade in oss till hemresan...två dagar kvar stod det.

Även om jag visste det så kändes det..hoppla redan.

Vi hade fikagäster idag och det var riktigt trevligt. ..så det blev nog inte sista gången.

Både mamma och jag hade bakat, så även idag blev det gofika...verkligen tur att det bara är två dagar kvar av detta frossande. Och inte nog med det,  Carina hade med sig lite choklad som vi naturligtvis måste smaka på😍

Mums...smakade mumma.

Nu till lite allvarligare saker, och ni som känner mig vet att jag tycker det mesta som inte går att bevisa är trams;). Saken är det att vi har någon form av besökare i lägenheten. .och då menar jag inte våra fikagäster, nä, detta är något annat. Det började med att en fjärilen som jag har på väggen var helt böjd i vingen...Inspektörskan reagerade med en gång och menade att någon ville ge sig till känna. Saken är att vingen kan inte böja sig själv, så visst var det lite konstigt.  Sedan kom nästa grej...någon tog mig på ryggen...en liten klapp liksom och jag var helt ensam...hua mig nu blev det lite kusligt och svårförklarat. 

Sist men inte minst, jag tog ett foto i rummet.

...ser ni vad jag såg...visst ser det ut som om det står någon i hallen. Det enda jag kan säga är att oavsett vad eller vem så känns det helt ok att denna någon får vara med oss i vårat lilla semesterparadis; )